Jag sitter här på morgonkvisten i vårt gamla hem på Badhusgatan. Allt är tomt och det ekar. Jag har tur och slipper flyttstäda men lite vill man ju allt få undan...Jobba får jag göra det med....
Det känns konstigt att lämna lägenheten nu. Vi har bara bott här i drygt ett år men jag har egentligen aldrig trivts, konstigt att det kan vara så. Vi har bott vid hamnen, här har stått många sjöslag och säkert varit en hel del ruffiga ställen och annt som man hittade för i hamnområden. Kan den gamla historien spä på att jag inte trivts? Är här en och annan osalig ande som flyger runt? Någon har sagt att jag i tidigare liv varit "glädjeflicka" i ett hamnområde *hmmm* kan det spela någon roll? Vem vet!?
Jag har alltid sagt att jag älskar min utsikt här; ser ut över Öresund och med Köpenhamns ljus på kvällen. Från sovrummet ser vi Hven och utanför ett annat fönster går just Hvenbåten sina turer och de stoooora båtarna som lossar och lastar eller ska in på varvet är en upplevelse varje gång de kommer. Man ser ut över sundet när oväder är på gång. Jag har lärt mig att se hur mycket det blåser genom att spana på vattenyten och man får till och med en uppfattning om det är kallt eller varmt, vatten är speciellt!
Häromdagen när jag stod och tittade ut kom jag plötsligt på att det kanske är utsikten som gör mig nedstämd och "beklämd". Jag längtar bort! Jag tycker mycket om att resa och allt jag tittar på; Köpenhamns ljus, båtar till Panama och även lilla Hvenfärjan är ju faktiskt på väg bort eller att det finns något annat, någon annanstans....Är det så att det är "utsikten" som stört mig hela tiden, fast jag alltid påstått att den är bäst med att bo här? Eller är det bara en påkommen ursäkt för att jag nu ska överge den? Ja vem vet...
KramKram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar