Ja visst är det härligt med nyår men också lite vemodigt. Det nya kommer och man vet inte vad som väntar...Det gamla lämnar och kommer inte tillbaka.
I år har jag en extra lite vemodig tanke. Förra året firade jag med att sy in det nya året och skåla med en vän på distans. Det kändes härligt att få sy in ett år! I år kommer jag återigen att sy ett par stygn vid tolvslaget. Men det får jag göra själv. Tyvärr finns inte min vän med oss längre. Vi är många som saknar henne och alla bär vi med oss olika minnen. För mig är det skönt att ha med mig just detta minne. Så därför ska jag gå ifrån mina gäster, sy några stygn, ta några tag med skärkniven och tänka på M!
Gott slut 2010
Gott Nytt 2011
KramKram
2 kommentarer:
saknar också M!
Visst är det tungt när någon lämnar oss, särskillt tungt när det är alldeles för tidigt.
Stor Kram Lizzan
Skicka en kommentar