Jag fyller 42 i höst och skulle gärna använda mina 8 timmar arbetstid 5 dagar i veckan till annat. Jag hinner verkligen inte med allt jag vill göra. Alltid ska jag tvingas välja mellan olika projekt. Vill jag sy så kan jag inte gå ut, vill jag gå ut kan jag inte sy. Alla barnen tar sin tid och den ger jag dem gärna :))) För det är mitt bästa sätt att spendera min tid på! Det finns det inget att diskutera om...
Men var tar all tid vägen? Vad gör jag för att hinna med mer? Helgerna säger woosh och så är de förbi? Ständigt dessa val om vad som ska göras och inte göras. Det är inte roligt! Tro nu inte att jag känner en stress över att saker MÅSTE göras. Det gör jag inte. Det är ju så att jag VILL göra så många roliga saker...
Jag tänker hela tiden att jag ska göra det och det men sen hinner man inte hälften. Vad gör jag istället?
Planerar jag framåt istället för att leva i nuet? Antagligen?! Tacka vet jag Sigge. Han lever i nuet som vilken treåring som helst. Treåringar fattar vad livet går ut på. Att ha roligt här och nu!
Igår träffade jag en kvinna som var nybliven pensionär. Hon sa att hon mådde så bra och hade så roligt. Massor av saker och göra hela tiden. Fullt upp. Ja jag har inga illusioner att man får mer tid men ack så mycket roligare...Man väljer och vrakar själv :)Jag skulle dock inte vilja sätta mig på rumpan och ta det lugnt utan jag vill ha massor av olika aktiviteter, måla, sy, gå på bio, resa, titta på konst osv. Se där nu gör jag det igen PLANERAR...
Jag tror att jag ska gå härifrån och njuta av nuet och inte fundera över vad jag ska göra utan bara göra något, det som faller mig in och det som ger mig glädje JUST NU...
KramKram
2 kommentarer:
Jag tror att det där med planering är största orsaken till stress. Man har fullt sjå med att planera och hålla kalendern uppdaterad så man hinner liksom inte med det som man ska göra. Men jag gör precis samma som du! Kramar Ullis
Oj kära My vad jag känner igen mig! Trodde efter min långa utbrändhetssjukskrivning för några år sen att jag blivit bättre på att vara i nuet, men så ofta hamnar man i det där planerandet igen. Men gud vad jag håller med dig om att barn (speciellt goa 3-åringar) gör att man är i nuet. Därför älskar jag mitt jobb!! OJ vad jag kommer att sakna dessa 3-åringar!!! Kram
Skicka en kommentar