Min hjärna vill inte som jag

Jag har en liten svammelstund...

C sa när vi träffades sist att man måste unna sig. Jag håller helt med :) men funderar över var man har hamnat och då menar jag inte bara jag...utan alla...det är på något vis mat och dryck som styr vårt välbefinnande. Ska vi må riktigt bra så ska man äta och dricka gott. Hör du om lyckad fest så är det hur god maten var...Håller ni med? Fredagsmys är inte fredagsmys om man inte mumsar på något, jag skulle kunna räkna upp massor av situationer.
När jag tog upp detta med familjen häromdagen så mitt i diskussionen ringer min äldsta dotter A och jag frågar hur hon haft det på Malmöfestivalen. Jo, först åt de Langos sen gick de på "Barcelona" och gud vilken god potatis med vitlöksdippa man fick där....Jag fick inte ens höra vem hon varit med, vilka band hon sett osv. bara om maten....(A har aldrig brytt sig om mat, alltid ätit lite och varit pinnsmal...)

Vår diskussion i familjen fortsatte om hur mycket pengar vi lägger på "unnandet". Dotter nummer två L ville inte ens tänka på hur mycket hon lägger på Espresso House....Ja just det, det är inte gratis att unnan sig heller...Om jag skulle lägga undan pengarna i en månad istället för att unna mig "det och det"...skulle det göra någon skillnad? Skulle jag ha en hög av pengar eller inte?

Nu talar jag inte bara om godis och sånt utan tex att jag idag handlade svindyra kantareller till omelett till lunch imorgon för "jag vill unna mig något gott för jag måste vabba" Är det någon som känner igen sig? Ja just en omelett med kantareller är perfekt för mig och min kost men återigen, dögott och jag unnar mig. Hänger ni med i min tankegång?

Kan man byta ut unnandet? Nu menar jag under en längre period eller för alltid. Är det ett attitydbyte kanske? Kan jag köpa biljetter till FCK-Barcelona och tycka att nu har jag unnat mig och ta bort allt annat fram till matchen den 2 november? Är ni med? Är det möjligt eller vad katten styr oss till att maten har blivit så central. Var det så för våra föräldrar, har det varit så förr eller är det mer nu? Vad är det med våra hjärnor....

KramKram