Konsten att slänga eller...

Om någon skulle beskriva mig så inte är det som hamster iallfall. Jag slänger allt, och helst lite till. Nu när jag uppnåt en ganska vuxen ålder och någon slags "Feng shui insikt" så köper jag inte heller en massa saker som sedan slängs. Bara väl utvalda saker som jag verkligen behöver får följa med mig hem nu förtiden. vare sig det är funktionella eller vackra.

Dock kan det kan uppstå ett och annat problem när man lever med en man som anser att; "man vet inte när man behöver det" och "kan vara bra att ha" är meningar som är som stöttepelare i livet....

Kanske inte konstigt att min favoritfärg i hemmet är vitt?? Enkelt, rent och snyggt. Nja, kanske chokladfläckarna på den vita soffan, jordgubbskrämen på den vita mattan eller några mystiska blyertsstreck på den vita väggen...

Men, slängandet vållar mig en del bekymmer ibland, trots allt. För det jag slänger nuförtiden är tyg. Nu avslöjar jag mina synder och alla mina kviltvänner får väl nästan andnöd nu....Men så är det, jag slänger tyg....

Nu senast har jag sytt ett par underlägg och då går bitar i papperskorgen typ 10x10 cm. Jag är ju så inne i mitt tänk att det är skönt att bli av med saker, inte bra, för jag inser att varje kviltar behöver scraps. Man överlever inte utan scraps. För att döva mitt samvete så ger jag bort en massa scraps, det känns betydligt bättre än att slänga. Dessutom gör jag någon annan glad :) Men jag måste nog lära mig att spara mina scraps men hur vet jag inte.

Kan det bero på förvaringen? Lite inrdeningsnörd som jag är så vill jag ha snygg, vacker förvaring och just nu ligger alla scraps som jag lyckats spara i en stor fin korg. Huller om buller. Det förstår ju vem som helst att där pallar man inte leta när man behöver en liten bit av ett rött tyg...Då tar jag ett nytt tyg skär ut det jag behöver och vips så slängde jag lite tyg till....

Livet är verkligen inte lätt ...

KramKram